Någon säger:
	Det måste först inträffa en katastrof innan politiker och myndigheter vaknar. Men inte ens det tycks räcka. Det har gått fem år sedan katastrofbranden i Göteborg och fortfarande har varken tunga aktörer som Räddningsverket, Boverket eller politikerna gjort något påtagligt för att förhindra en ny katastrof. I somras omkom två unga och inlåsta kvinnor på en anstalt i Växjö. TV-programmet Uppdrag granskning nitade fast landstinget vid skampålen, men var fanns frågorna om räddningstjänstens ansvar? "Brandkåren var snabbt på plats", hette det, och var det förmodligen också. Brandmännen gjorde säkert allt de kunde för att rädda de instängda. Men vad hade räddningstjänsten gjort i form av kritiska brandsyner, förelägganden och uppföljning för att hindra branden från att bli katastrofal? Hur kan man exempelvis tillåta en 50-60 meter lång korridor utan avskiljande dörrar? För mig är sprinkler en självklarhet på en anstalt, där flera av de intagna är mordbrännare. Men några krav på sprinkler ställde inte räddningstjänsten för det finns inga centrala föreskrifter eller rekommendationer. Det beror på att Räddningsverket och Boverket länge duckat för sådana krav. Bättre sent än aldrig I år kräver, äntligen, Räddningsverket att sprinkler införs i utsatta boendemiljöer. Bättre sent än aldrig. Nu gäller det att också Boverket hakar på. Men risken är uppenbar att det blir något urvattnat i stil med sprinklerkrav enbart i samband med nybyggnation. Kraven måste gälla även befintlig bebyggelse för att det ska bli någon effekt.
	SIRÉNEN NR 6 2003
Tillbaka