Hundra år av tillförlitlighet
	En helt ny marknad kan ha öppnats för den svenska sprinklerbranschen med begreppet bostadssprinkler. Ingen nyhet i sig - ett kvarts sekel har gått sedan introduktionen i USA - krävdes det uppenbarligen ett "regelverk" att luta sig mot innan våra kravställare vågade nappa på idén. Svenska Brandförsvarsföreningen publicerade 1997 sin översättning av NFPA 13R, de amerikanska bostadssprinkler-reglerna som ges ut av National Fire Protection Association (NFPA). Efter en trög start började det för ca två år sedan dyka upp krav på bostadssprinkler i brand-skyddsdokumentationer runt omkring i landet. Nu börjar vi se facit på vad som blev av dessa anläggningar. Helt klart är att antalet riktiga "13R-system" fortfarande är försvinnande få. Och istället har vi fått en stor mängd "förenklade sprinklersystem". Många utanför den direkta sprinklerbranschen (räddningstjänster, brandskydds-konsulter) tagit till sig själva förenklingen i bostadssprinklerreglerna men missat huvudprincipen, nämligen sprinkler placerade i boendeutrymmen. Vi ser anläggningar där bostadssprinkler föreskrivs men vad som avses är sprinklerhuvuden i korridorer och andra utrymningsvägar. Tidigare har man tydligen tvekat att kräva (eller föreslå) dessa tekniska byten av rädsla för den kostnad en "riktig" sprinkleranläggning bedöms medföra. Och nu har man funnit ett sätt att spara in kostnaden för vattenförsörjning, larmventil osv. Varför är då detta inte en "bostadssprinkleranläggning"? Utgångspunkten i det amerikanska resonemanget har varit att man trots vissa förenklingar jämfört med en vanlig sprinkleranläggning ändå kan åstadkomma en kraftigt förbättrad personsäkerhet. Under förutsättning att man också gör vissa förbättringar jämfört med traditionella sprinklersystem. Man bryr sig däremot inte om byggnadsskyddet i samma omfattning som ett standardsprinklersystem syftar till. Enkelt uttryckt: I de rum där brand oftast uppstår och där människor oftast vistas skall snabba sprinkler med särskild spridningsbild rädda liv. För att många system skall kunna installeras skall kostnaden hållas nere. Nya sprinklertyper som kräver lägre tryck och flöden i kombination med enklare vattenförsörjning och vissa utrymmen lämnade utan sprinklerhuvud. Och lägre säkerhetsmarginaler rakt igenom. Vad händer då om man kräver "bostadssprinkler enligt 13R fast bara i korridoren"? Jo, man riskerar att branden startar i ett oskyddat boendeutrymme intill korridoren och att den sedan är för stor för korridorsprinklersystemet att hantera. Inte minst om man dimensionerat med den minimala verkningsyta (max 4 utlösta sprinkler) som utgör del av 13R-konceptet. Och med de extremt låga flöden, tryck och därav följande låga vattentäthet som de särskilda bostadssprinklerna medger. För att ytterligare späda på det tekniska feltänkandet placerar man kanske sedan bostadssprinklerna på ett avstånd från tak som en standardsprinkler, 150 mm (eller t.o.m. upp till 300 mm) utan tanke på begränsningar i enskilda godkännanden för bostadssprinkler, där ofta endast 100 mm avstånd tillåts. Och så vidare. Man staplar fel på fel på fel och vad har man skapat? Inte en 13R-anläggning, det är helt klart. Definitivt inte heller något vi skall kalla en bostads- eller "boendesprinkler". Utan en förenklad sprinkleranläggning, där förenklingen består i en vattenförsörjning och "sprinklercentral" som utgår från 13R, en omfattning som egentligen är ett punkt- eller delskydd och en dimensionering som i sammanhanget är högst dubiös.. Är detta som avsågs? Ja, det är möjligt, kanske t.o.m. troligt. Enskilda kravställare kan mycket väl anse att man trots alla ovan uppräknade avsteg från traditionella regler fortfarande uppnår en säkerhetshöjande effekt med acceptabel tillförlitlighet. Den intressanta frågan är snarare om dessa uppfattningar baseras på stor kunskap om sprinkler, sprinklersystem, regelverk och tillförlitlighetsfakta. Eller på bristande kunskaper i samma ämnen. Frågan man bör ställa sig är om det är en önskvärd utveckling att fler och fler system installeras i namn att vara "bostadssprinkler" när de egentligen inte är det. I bedömningen bör man då också lägga in det faktum att det i området utanför traditionella regler inte finns någon som helst koppling till traditionella, godkända, installatörer. Om det så kallade sprinklersystemet bara är ett punktskydd utfört utan regelanknytning kan ju också installatören vara vem som helst. Sprinklerfrämjandet tror detta är en oklok inställning. Vi uppmanar till diskussion när dessa förenklade system föreslås. Lämna anbud - ja, men kalla ett päron för ett päron. Om kunden / kravställaren verkligen vill ha ett system förenklat på det ena eller andra sättet så är det givetvis hans sak. Men sprinklerbranschen kommer göra det till sin sak att förklara konsekvenserna: risk för (allt)för sen aktivering, minskad tillförlitlighet i fråga om vattenkälla, risk för fler utlösta sprinkler än dimensionerande, risk för felaktig installation osv. Och protestera mot allt missbruk av begreppet boendesprinkler, bostadssprinkler, NFPA 13R. Hundra år av tillförlitlighet får inte spolieras av kortsiktigt ekonomitänkande - gärna fler sprinkler men först en kunskapsbaserad bakgrundsanalys. Räddningsverkets ambition, inte minst med kommande lagstiftning är, som Morgan Palmquist efterlyser, att fungera som spridare av erfarenheter och goda exempel. Men också att tillhandahålla tolkningar av lagstiftningen, statistikunderlag och inte minst utbildningar för att kommunerna i högre grad ska kunna anpassa resurser, skydd, tillsyn, information och rådgivning till lokal riskbild.
	SPRINKLERFRÄMJANDET Bo Hjorth RÄDDNINGSLEDAREN NR 4 2000
	FAKTARUTA: SPRINKLERFRÄMJANDET ÄR EN INTRESSEORGANISATION FÖR FÖRETAG SOM VILL ÖKA ANVÄNDNINGEN AV SPRINKLER SOM EN DEL AV DET FÖREBYGGANDE BRANDSKYDDSTÄNKANDET I SVERIGE. FÖRENINGEN HAR FUNNITS SEDAN 1993 OCH HAR IDAG 52 MEDLEMMAR. VIA HEMSIDAN WWW. SPRINKLERFRAMJANDET.SE KAN MER INFORMATION ERHÅLLAS.
Tillbaka